fredag 3 juni 2011

Fabraholics kedjestygn

Nej vad jag blev glad, när jag upptäckte den här sidan av en tillfällighet för en tid sedan! Jag skrev genast till tjejerna och har sedan dess skrivit epost fram och tillbaka med Katarina. Jag ser verkligen fram emot att lära känna många andra handarbetsvänner, men framför allt att äntligen lära mig sy för hand.
Min historia är säkert väldigt vanlig; jag växte upp i en familj där kvinnorna aldrig kunde sätta ner sig med "tomma händer" och hade handarbetsundervisning i skolan. Mommo vävde, mamma kunde och höll på med allt man kan tänka sig och storasyster virkade i ackord. Mamma och mommo kunde naturligtvis brodera, men de gjorde det inte när de var äldre, så jag såg det aldrig hemma. I skolan sydde vi den vanliga våffeltygsduken, men ingenting mera utmanande om jag minns rätt.
Vad har allt detta med kedjestygn att göra? Jo, när det blev tid för mig att flytta hemifrån köpte mamma 30-40 meter lakanstyg och jag fick sätta mig ner och sömma lakan och sy dynvar. De måste naturligtvis märkas, men jag kunde ju ingenting. En vän ritade en liten blomma och den sydde jag med kedjestygn för att kunna fylla ut den. Kanske inte det man brukar använda kedjestygn för, men det är en möjlighet, ifall man inte tycker om, eller kan sy plattstygn.
Jag sydde med DMC garner och det har jag fortsatt med. Senast jag tittade efter hade jag 282 olika färger och nyanser. Jag har också sytt med Anchor, MEZ och Dansk blommegarn, men DMC är nog det jag tycker bäst om. För tillfället provar jag på ThreadworX; de har helt ljuvliga mångfärgade garn och de är färdigklippta i lämpliga längder.

Tyvärr kan jag inte sy någonting för tillfället; jag är sjukskriven med tennisarm. Jag får väl hoppa på karavanen lite senare och visa fram mina provlappar.

6 kommentarer:

annicka sa...

Hej,

det känner jag igen att inte "få" sitta ned utan något i handen...Jag har broderat sedan barnsben min mamma lärde mig. Sen har olika textila tekniker kommit emellan såsom maskinbroderi, lappteknik och mixed media men broderiet består. Det är väldigt kul att du har hittat hit. Historien om bladet broderat med kedjesöm var fin att få läsa.

Jag hoppas din tennisarm läker snabbt. Hälsn Annicka

Lappmia sa...

Det var ett sött litet blad, kedjestygn fyller bra och är roliga att sy, det blir fint också.

Katarina sa...

Roligt att få ta del av din berättelse! Fin liten blomma du sytt,
"tacksamt" med kedjestygnen. ThreadworX är ett märke jag inte hört talas om tidigare. Själv har jag börjat använda en del av Stef Francis garner, många olika kvaliteter i så härliga färgskiftningar. Hoppas du blir bättre i din armbåge snart, så du får möjlighet att brodera snart igen!
Hälsn. Katarina

Fabraholic sa...

Tack för tipset; jag beställde genast garner från Stef Francis (och en kit), underbara färger. Jag har satt in adressen för ThreadworX på min sida.

Annika sa...

Fantastiskt litet blad. Jag tycker du beskriver något som inte tvingades på mej men som ändå blev "jag", inte sitta ner utan att ha något för händerna. Kram Annika

Fabraholic sa...

Tja, det är väl någonting många av oss har fått lära sig hemma - aldrig tomma händer och sju sorters kakor på bordet :-)
Jag ser arvet som en skattekista man alltid kan dyka ner i och komma upp igen med skaparkraft och ny livsglädje.