söndag 31 juli 2011

Efterstygn

Oj oj oj, vad ni har varit flitiga och så fina provlappar ni har sytt! Själv har jag lyckats få en värre infektion i den högra armen. Jag kan varken hålla i en nål eller böja armen utan smärtor så det här med att sy får jag nog uppskjuta - igen!

Men jag följer med diskussionerna med stort intresse och bara väntar på att äntligen få komma igång.
Under tiden tänkte jag visa fram ett "gammalt" arbete sytt med efterstygn.


Det är ingenting speciellt med efterstygnen, mönstret är från Lynette Andersons bok "an angel's wish". Det speciella med det här mönstret är flätorna.

Jag drog igenom en bunt trådar och flätade dem. Sedan fäste jag flätorna med några stygn i annat garn och klippte efter det "håret" i rätt längd. Tyget marmormerade jag med en tepåse. Jag blötte ordentligt ett vitt bomullstyg, strödde teblad från tepåsen lite här och där och skruttade ihop tyget. Efter det åkte det in i mikron en stund och det marmorerade tyget var färdigt. Om inte fläckarna är tillräkligt tydliga kan man strö lite mera te på tyget och göra om processen.
Mönstret till påsen är en annan femma. Jag köpte en färdig påse och gjorde hemma schabloner och sedan dess har jag lite nu och då försökt komma underfund med hur man bäst syr dem. Originalte hade "taggar med pärlor" uppe och det komplicerade det hela. Jag lovar att skriva beskrivning på min blog, bara jag hinner.

Kram, May (alias Fabraholic)

3 kommentarer:

annicka sa...

Oj så trist med infektion i armen. Ta det lugnt nu så du inte börjar för tidigt med att anstränga armen.

Ängeln var fin och informationen om tefärgningen ser jag fram emot på din blogg!

Katarina sa...

Så trist att du fortfarande dras med en ond arm! Men kul att du hade lust att visa upp ett annat broderi så länge. Under en längre tid, så blir det just inga inlägg, sen helt plötsligt flera på en gång:-)) Katarina

Fabraholic sa...

Tja, jag jobbade några 14 timmars dagar, så det blev inte så värst mycket tid över för syendet och skrivandet. Kanske det där med tennisarmen i alla fall inte var så där väldigt oväntat, när jag tänker lite närmare...