Häromkvällen tog jag fram en lapp med en bit av gammelfasters fviloliteter och började sticka nålen upp och ner. Det blev förstygn som sällskap till spetsen. Av de stygn vi provat är kanske försygnen de som överraskat mig mest. De är betydligt mer användbara än vad jag tidigare insett.
Det kanske är respektlöst att klippa sönder spetsarbeten som tidigare generationer utfört och lagt ner själ och hjärta i och montera på mina gamla utslitna jeans. Förlåt Beata och Ebba i himlen.
2 kommentarer:
Det här tycker jag ser riktigt läckert ut! Ur mitt perspektiv är det bättre att man använder saker och ting än att de blir liggande i en låda, att saker kan göras om för att hitta en ny plats i en ny tid.
Jag håller med om förstygnet - vilken pärla!
Vilken bra skiftning det blir med förstygnet. Det var djärvt av dig att våga ta saxen och klippa! Nu blev det något nytt
Skicka en kommentar