Kutchwork

Nä, men vad skönt att äntligen få skiva på svenska igen! På min egen blog låtas jag ju skriva engelska, men det är nog mera svengelska, eller kanske Germlish efter 30 år i Tyskland. Kanske germlishka är det bästa ordet. Strunt i det, huvudsaken är att de otrolig trevliga och snälla damerna hos Mina Stygn inte blivit sura på mig, fastän jag har lekt struts med huvudet nere i sanden så länge. Jag brukade oroligt snegla på Blogger lite nu och då för att se om de redan kastat ut mig, men icke sa Nicke. Tack för det!

Under det senaste året blev det inget broderi av för mig. Min tennisarm betackade sig på det skarpaste varje gång jag ens tittade på en synål. Istället fick jag fart på symaskinen och lite ett och annat. Det trevliga med bloggandet är ju att man träffar så många andra människor som håller på med liknande saker och får många nya ideer.

För sex veckor sedan började jag med en s. k. bee. En bee baserar sig på en grupp av människor som syr tillsammans. Det finns olika sorter, med väldigt olika regler.
Min heter Afrikas stjärna och baserar sig på ett otroligt populärt spel från mitt eget hemland, Finland. I gruppen är 16 deltagare från alla kontinenter och med helt olika bakgrunder. Ideen är att sy ett block med motiv från det egna hemlandet enligt de specifikationen månadens bee mamma gett.

Okay, okay, det här börjar bli väldigt långtråkigt, men vi är snart där. Ge inte upp ännu!
Förra månaden var Patti från Saskatchewan in Canada bee mamma och hon fick många helt underbara block. Ett av dem kom från Indien och sytt i s. k. kutchwork. Jag har aldrig sett någonting liknande här och jag blev genast jätteförtjust.

Stygnet är traditionellt och kommer från Kutch, Gujarat, Indien. Paisley är ett vanligt motiv i indiskt broderi. Om någon vill lära sig sy det här stygnet är den här länken bra: Kutchwork tutorial. Jag har inte provat det ännu, men det står högt uppe på min lista.

Och Veena? Hon kommer från Chennai, staden hette Madras tidigare.

 Veena; this is for you! Thank you for allowing us to admire your work.
 

 Så här fina stenreliefer finns det här i trakten.



Damerna brukar rita fina mönster av sand framför husen varje morgon.

Fin sommarhatt!

Ha det så bra, vi ses igen.
Kram, May

Efterstygn

Oj oj oj, vad ni har varit flitiga och så fina provlappar ni har sytt! Själv har jag lyckats få en värre infektion i den högra armen. Jag kan varken hålla i en nål eller böja armen utan smärtor så det här med att sy får jag nog uppskjuta - igen!

Men jag följer med diskussionerna med stort intresse och bara väntar på att äntligen få komma igång.
Under tiden tänkte jag visa fram ett "gammalt" arbete sytt med efterstygn.

Det är ingenting speciellt med efterstygnen, mönstret är från Lynette Andersons bok "an angel's wish". Det speciella med det här mönstret är flätorna.

Jag drog igenom en bunt trådar och flätade dem. Sedan fäste jag flätorna med några stygn i annat garn och klippte efter det "håret" i rätt längd. Tyget marmormerade jag med en tepåse. Jag blötte ordentligt ett vitt bomullstyg, strödde teblad från tepåsen lite här och där och skruttade ihop tyget. Efter det åkte det in i mikron en stund och det marmorerade tyget var färdigt. Om inte fläckarna är tillräkligt tydliga kan man strö lite mera te på tyget och göra om processen.
Mönstret till påsen är en annan femma. Jag köpte en färdig påse och gjorde hemma schabloner och sedan dess har jag lite nu och då försökt komma underfund med hur man bäst syr dem. Originalte hade "taggar med pärlor" uppe och det komplicerade det hela. Jag lovar att skriva beskrivning på min blog, bara jag hinner.

Kram, May (alias Fabraholic)

Det spräckliga bandet

Det verkar som om jag vore fixerad vid mina barndoms skräcker. Jag var inte bara rädd för den svarta mannen under sängen, utan flydde skrikande upp på närmaste bord så fort jag fick syn på en orm. Ute i skären vid vår sommarstuga fanns det gott om huggormar och snokar när jag var liten. Vi barn blev naturligtvis noga varnade att akta oss. Ett par gånger höll jag på att trampa på en eller annan solbadande huggorm (barfota naturligtvis) och en gång blev jag "avskuren" från stranden av en snok som simmade emot mig. Som litet barn kunde jag inte simma så där riktigt bra och snoken fick mig att frukta för livet. Frågan var bara om 1. snoken skulle ta mig 2. jag skulle drunkna för att jag inte nådde stranden eller 3. (det värsta!) gäddorna skulle bita mig i foten! Det rinner fortfarande kalla kårar nerför ryggen, när jag tänker på allt detta.

Kanske vi vänder oss till broderiet igen. Det här är mitt bidrag till temat knutar. Jag kan bara French knot och har ännu inte fått min nya broderiebok, så det här är kanske inte någon vidare inspiration, men jag lovar bättra mig. För tillfällte funderar jag om jag borde fylla "stenarna" med knutar. Vad tycker ni?
För ormen använde jag Stef Francis garner, resten är sytt med DMC.

Kram, Fabraholic

Den svarta mannen

Jaha, så hade jag äntligen lite tid att sy. Det blev kedjestygn med pärlor på vitt tyg. Tyvärr måste allting gå snabbt snabbt för tillfället och jag har inget tålamod att sy nya stygn framför datorn. Kan någon ge mig råd om en lämplig broderibok? Jag tror det är det bästa för mig. Jag bryr mig inte om vilket språk den är skriven på. Huvudsaken är många nya stygn att frossa i och en bra beskrivning.
Jag använde garn av Stef Francis för den här provlappen. Jag har aldrig sytt med det tidigare, så det var spännande att se hur färgerna skulle ta sig. (Tack Katarina för tippset!)

Det är en labyrint med en svart man med en stor kniv i ett hörn för att piffa upp spänningen lite.

Jag vet inte vad det skall bli när det blir stort. Kanske en bokpärm eller dynvar (jag tror ni säger örngott i Sverige, eller hur?). Jag funderar på att sy lite svart spets runt labyrinten och kanske lite av Annikas krossade porslin som kanter i petrol och bordeaux. Vad säger ni?

Kram, fabraholic

Fabraholics kedjestygn

Nej vad jag blev glad, när jag upptäckte den här sidan av en tillfällighet för en tid sedan! Jag skrev genast till tjejerna och har sedan dess skrivit epost fram och tillbaka med Katarina. Jag ser verkligen fram emot att lära känna många andra handarbetsvänner, men framför allt att äntligen lära mig sy för hand.
Min historia är säkert väldigt vanlig; jag växte upp i en familj där kvinnorna aldrig kunde sätta ner sig med "tomma händer" och hade handarbetsundervisning i skolan. Mommo vävde, mamma kunde och höll på med allt man kan tänka sig och storasyster virkade i ackord. Mamma och mommo kunde naturligtvis brodera, men de gjorde det inte när de var äldre, så jag såg det aldrig hemma. I skolan sydde vi den vanliga våffeltygsduken, men ingenting mera utmanande om jag minns rätt.
Vad har allt detta med kedjestygn att göra? Jo, när det blev tid för mig att flytta hemifrån köpte mamma 30-40 meter lakanstyg och jag fick sätta mig ner och sömma lakan och sy dynvar. De måste naturligtvis märkas, men jag kunde ju ingenting. En vän ritade en liten blomma och den sydde jag med kedjestygn för att kunna fylla ut den. Kanske inte det man brukar använda kedjestygn för, men det är en möjlighet, ifall man inte tycker om, eller kan sy plattstygn.

Jag sydde med DMC garner och det har jag fortsatt med. Senast jag tittade efter hade jag 282 olika färger och nyanser. Jag har också sytt med Anchor, MEZ och Dansk blommegarn, men DMC är nog det jag tycker bäst om. För tillfället provar jag på ThreadworX; de har helt ljuvliga mångfärgade garn och de är färdigklippta i lämpliga längder.

Tyvärr kan jag inte sy någonting för tillfället; jag är sjukskriven med tennisarm. Jag får väl hoppa på karavanen lite senare och visa fram mina provlappar.