Nej vad jag blev glad, när jag upptäckte den här sidan av en tillfällighet för en tid sedan! Jag skrev genast till tjejerna och har sedan dess skrivit epost fram och tillbaka med Katarina. Jag ser verkligen fram emot att lära känna många andra handarbetsvänner, men framför allt att äntligen lära mig sy för hand.
Min historia är säkert väldigt vanlig; jag växte upp i en familj där kvinnorna aldrig kunde sätta ner sig med "tomma händer" och hade handarbetsundervisning i skolan. Mommo vävde, mamma kunde och höll på med allt man kan tänka sig och storasyster virkade i ackord. Mamma och mommo kunde naturligtvis brodera, men de gjorde det inte när de var äldre, så jag såg det aldrig hemma. I skolan sydde vi den vanliga våffeltygsduken, men ingenting mera utmanande om jag minns rätt.
Vad har allt detta med kedjestygn att göra? Jo, när det blev tid för mig att flytta hemifrån köpte mamma 30-40 meter lakanstyg och jag fick sätta mig ner och sömma lakan och sy dynvar. De måste naturligtvis märkas, men jag kunde ju ingenting. En vän ritade en liten blomma och den sydde jag med kedjestygn för att kunna fylla ut den. Kanske inte det man brukar använda kedjestygn för, men det är en möjlighet, ifall man inte tycker om, eller kan sy plattstygn.
Jag sydde med DMC garner och det har jag fortsatt med. Senast jag tittade efter hade jag 282 olika färger och nyanser. Jag har också sytt med Anchor, MEZ och Dansk blommegarn, men DMC är nog det jag tycker bäst om. För tillfället provar jag på ThreadworX; de har helt ljuvliga mångfärgade garn och de är färdigklippta i lämpliga längder.
Tyvärr kan jag inte sy någonting för tillfället; jag är sjukskriven med tennisarm. Jag får väl hoppa på karavanen lite senare och visa fram mina provlappar.
